Så kan det gå,


Ibland får man gråta.
Ibland måste man bara släppa ut allting, det är bara så, annars exploderar man !
Men just nu är det så mycket att jag inte får ut det, det är överfullt & har fastnat.
Det kommer ut smått ibland, men inte så att någon ser, eller hör.
Bara lite diskret.
Jag förstår inte varför en människa som tror han känner mej så jävla väl går runt & orkar, att han orkar gå runt & sprida rykten, snacka skit, att han orkar lägga sej i mej & mitt liv, att han orkar förstöra mina vännskapsband, att han ens orkar med sej själv.
Jag tycker synd om den här människan även fast han inte förtjänar det egentligen, det är så jävla tragiskt att se.
I vanliga fall skulle jag inte ta åt mej, men nu, när Glenn inte finns längre, när den här människan endast vill förstöra för mej för att må bättre själv, när allt runt omkring mej bara går som en jävligt hemsk, jobbig & läskig bergodalbana så tar jag åt mej, nu, när jag tack vare den här människan håller på att förlora en vän som jag älskar & bryr mej om, då, då tar jag åt mej, jävligt mycket.

Det finns för många frågor, alldeles för många, utan några egentliga svar.
Varför dog Glenn ? Varför finns han inte mer ? Hur har han det ?
& varför vill inte den här människan låta mej vara ? Varför inte bara fokusera på sitt eget liv ?
Varför kan jag inte bara få må bra, ett litet tag, bara för ett tag bara få glittra av glädje ?

Men som sagt, vem kan svara på det ?