om ni inte ser så klicka här

ska jag vara helt ärlig så håller jag faktiskt med. Visst, hon är kanske lite hård, men det hon menar är rätt.

Det jag tar det som att hon menar är att hon menar att även om det känns tungt så kan man inte sitta & tycka synd om sej själv & deppa över att livet suger, utan man får ta & tänka framåt, man får göra någonting med sitt liv istället. Det är ingen annan än man själv som kan forma sitt liv. Jag bestämma hur det ska gå, ingen annan. Det hjälper inte att skriva deppiga texter & gråta över hur dåligt man har det, det hjälper verkligen inte & det hjälper inte heller att berätta för alla man känner hur dåligt man mår & hur mycket liver suger för då tänker man bara på det dåliga & då blir det sämre.

& tro inte att jag inte vet hur det är att må dåligt, jag har själv suttit & deppat & tyckt synd om mej själv & skrivit sorgliga texter på bilddagboken & facebook, men efter att jag har deppat ett tag så inser jag igen att det hjälper inte, jag måste ta tag i allt & göra någonting åt saken.

Jag tycker ärligtalat att mår man dåligt så får man försöka göra någonting åt saken istället för att tycka synd om sej själv, tyvärr men det är den hemska sanningen.